Löpningen var orsaken till hälsporre
För några år sedan så råkade jag ut för hälsporre och det förstörde min löpträning totalt under en period. Jag upptäckte hälsporren relativt tidigt, men det var ändå bara att pausa mina intervallträningar. För mig så började det göra ont under hälen när jag gick, löpte och stod upp. När jag började gå så gjorde det ont i början men efter ett tag så avtog smärtan. Efter att ha läst på om ont i hälen så besökte jag en läkare som konstaterade hälsporre. Jag fick lära mig mer om ämnet och det är tydligen senfästet som gör ont och inte själva hälsporren. Det är alltså en sena under hålfoten som gör ont på grund av överbelastning.
Det första tipset jag fick var att se över mina träningsskor. Tipset innefattade att skorna skulle vara väl stadiga och att sulan under hälen ska vara mjuk. Jag testade att köpa stötdämpande inlägg också för att minska besvären. Så till vardags blev det bra skor och mjuka inlägg under hälen.
Mina besvär berodde först och främst på min löpträning i lite för slitna skor. Så rådet jag fick från min läkare var att vila från just löpningen men även promenader tills smärtan började försvinna. Läkaren sa dock att det gick bra med aktiviteter som inte belastar den onda hälen, så rekommendationen blev simning och cykel istället. Om jag hade fått rådet att avstå från aktiviteter helt och hållet hade jag nog brutit ihop. Träningen är en sån viktig del av min vardag att jag börjar klättra på väggarna efter bara några dagar utan träning. Så för mig blev det att börja cykla minst en timme om dagen, fem dagar i veckan. Simningen blev inte lika ofta, men det blev iallafall några kilometer varannan vecka. Simningen var ingenting jag var van vid då, men efter det så fastnade jag lite för det. Så efter det har jag faktiskt fortsatt med simningen då och då.
Hälsporre kan sitta i upp till ett - ett och ett halv år, även längre om man inte tar hand om det ordentligt. Jag hade problem i nästan 10 månader. När smärtan började avta så blev det kortare promenader i mjuka skor för att börja komma ut på benen igen. Vissa dagar gick det jättebra, andra dagar var riktigt jobbiga. Men allt eftersom smärtan började försvinna så kunde jag äntligen börja jogga försiktigt och efter ett tag började jag att springa. Det var jättejobbigt att komma igång med löpningen igen, men det hade varit ännu värre om jag inte hade cyklat och haft simningen.
Andra inlägg
- Att välja förskola i Malmö
- Boka HLR-utbildning i Göteborg
- Effektiv språkutbildning: Från barns lätthet till vuxnas utmaningar
- Transfer Arlanda - flygbussen är ett säkert alternativ
- Önskade fönsterrenovering i Stockholm
- Vad är en vårdnadstvist?
- Arbetstillstånd är inte nödvändigt för alla
- Roligare ute och inne med markiser i Stockholm
- Trädfällning i Stockholm - Rensa upp i trädgårdsdjungeln
- Få hjälp med tekniken och fokusera på deltagarna